Fredagsbloggen: Det vore trevligt med lite eftertanke ibland

"Det var skottlossning på ett politiskt läger, som påminner lite om Hitlerjugend. Jag menar, vem är det som anordnar läger för ungdomar som handlar om politik? Det är oroande."

Som väntat så fastnade Bright Eyes som en fisk på något tillverkat av Eagle Claw. Det är helt enkelt så att The Shield är precis så bra och de sju säsongerna åt vi upp rätt fort. Så var börja nästa runda? Hos Aaron Sorkin såklart och West Wing, den enda serie som utmanar The Shield om titeln "Världens bästa." Det är fantastiskt bra skrivet och även om det ibland är så att Jed Bartlett kliver över gränsen för vad ens den mest välmenande presidenten skulle komma undan med så håller det sig ändå på en trovärdig nivå mest hela tiden. Trots att det är ett drama.

Den visar nämligen hur svårt det är det här med politik. Hur mycket man måste tassa på tå för att inte förolämpa vissa grupper även om dessa för det mesta håller med om precis allt du säger. I alla fall om du vill behålla makten och i slutändan vill alla det, oavsett hur uppriktigt bekymrad personen i fråga säger sig vara om folkets välbefinnande. I valet mellan att göra rätt och göra det som krävs för att sitta kvar är det få som skulle välja det senare.

Jag brukar slentrianmässigt slänga ur mig att jag inte litar på politiker. Oavsett hur det är med den saken så respekterar jag hur svårt jobbet är. Vi har ett antal färska exempel här i Sverige. Man behöver inte trycka in en blu ray-disc (obs, skryt) i spelaren för att få den West-Wing-dramatik. Slå på nyheterna och följ rapporteringen utanför Sveavägen 68 eller klicka in på nätet hos Allehanda eller Västerbottens Folkblad. Det är inte lika välskrivet och tekniken klickar ibland, men åsikterna haglar inom politiken idag på ett sätt som den inte gjort på länge.

Orkar man inte med politiken kan man slänga in sina åsikter på hockeyläktaren. Jag var inte på plats i Globen. Jag såg inte matchen på tv. Jag är rätt ointresserad av sporten som sådan och orkar oftast bara med kortare sammanfattningar eller en sudden death, men det räckte igår att hänga med på Twitter för att förstå att det åter hade hänt något på läktarna. Rätten att tycka saker utan att ha någon aning om vad man pratar om tillhör alla, men vissa bör utöva denna rätt med större försiktighet. Jag har varit inne på detta tidigare. Män (framförallt i den värld jag huserar i professionellt) och kvinnor med stort genomslag i till exempel tv har alltför lätt att slänga ur sig åsikter utan att man vet vad som har hänt. Jag tror att det är farligt, helt enkelt. Jag skulle verkligen respektera någon som förväntas ha en åsikt som vågar stå i tv och säga: "Jag vet inte vad som har hänt och vill inte ha någon uppfattning nu annat än att det är tragiskt att sporten åter ska drabbas av något sådant."

Att supportrar är missnöjda med polisens agerande har jag förstått och det är absolut ingen garanti för att polisen verkligen har gjort något fel. Man är sig själv närmast. Men har vi inte varit med tillräckligt länge för att ha lärt oss att det nästan alltid finns åtminstone två sidor av en sak. Många samstämmiga vittnen från igår talar om att polisen gick över gränsen, att de provocerade fram händelserna på läktaren. Polisen hävdar sin rätt att agera som de gjorde. Jag var inte där, jag såg det inte ens på tv och kan inte ha någon åsikt. Men de som tänker ha det kanske borde skaffa sig en bild av det hela innan de gör sin röst hörd med bestämd uppfattning. Särskilt om de har makt.

Jag vet att det är svårt att hålla inne med saker. Inte alltid givetvis. Fotbollsspelarna i landslaget och ledningen för detsamma höll en rak linje under sitt besök Qatar. Ingen politisk uppfattning överhuvudtaget. Ibland är det faktiskt bra med folk som skjuter ifrån höften. Ibland är det helt rätt att göra det. Ibland är det bara så att man måste ställa sig upp och säga självklarheter. Vill man inte kan man läsa, lyssna och tänka först.

Har alltid haft svårt för folk som kräver mer av landslaget än man kräver av staten. Erik Hamréns mannar ska inte behöva avstå från spel i länder där svenska företag opererar. Det betyder å andra sidan inte att man nödvändigtvis ska vara tyst. Inte ens om du är ung. Du har rätt att säga ifrån.

Tim Thomas är inte ung direkt, men han har tydligen gjort det. Sagt ifrån alltså. Vi är inne på hockey igen. Och Vita Huset igen. Det riktiga nu. För Boston Bruins-målvakten avstod tydligen ett besök i nämnda hus eftersom han inte håller med om den politik som Barack Obama driver.

"Den här presidenten har avslöjat sig själv gång på gång som en kille som har ett djupt rotat hat mot vita människor eller den vita kulturen... Jag säger inte att han inte gillar vita människor, jag säger att han har ett problem. Den här killen, tror jag, är en rasist."

Tim Thomas gillar alltså inte Obama. Men det sägs att han gillar Glenn Beck. Glenn Beck är en konservativ (om det ordet nu räcker) radio- och tv-personlighet som når miljoner lyssnare och tittare. Mest lyssnare numer, via Glenn Beck Program. Det är Glenn Beck som är mannen bakom citatet ovan. Det handlade som ni kanske förstår om Barack Obama. Han tvingades senare be om ursäkt för det uttalandet och med orden att han har en stor, fet mun. Det vill säga, han talade innan han tänkte. Det är nu inte det enda Beck har sagt.

"De enda som vi ser på tv är skitstövlarna", sa han om offren för orkanen Katrina. Det finns många fler. Min favorit med Glenn Beck är ändå när han för snart två år sedan kom till insikt om en låt han älskat att sjunga med i. Högt, antar jag.

"Du fylls av patriotisk stolthet och sedan får du reda på att Bruce Springsteens Born in the U.S.A är anti-amerikansk."

Glenn Beck är en idiot, hävdar jag. Ja, det är rent subjektivt, men i det här fallet finns det inte fakta att luta sig mot. Jag går på känsla baserad på min världsbild. Jag har läst och lyssnat och jag kan inte se något annat, men Tim Thomas har givetvis all rätt i världen att stå för sina åsikter och att göra den synliga genom att inte ställa upp på foton i Vita Huset. Att han trivs med åsikter som sprids av en man som jämför de skjutna ungdomarna på Utöya med Hitlerjugend - citatet i början av texten - framkallar kräkreflexer hos mig, men jag får leva med det. Att Glenn Beck fördömde skjutningarna gör inte uttalandet snyggare.

Tim Thomas är ingen idol. Jag har inga känslor alls för honom. Dennes beröm av Glenn Beck stör mig därför inte på ett personligt plan, bara ett mänskligt. Det skulle ha varit tyngre att bära om det var någon jag verkligen brydde mig om. Skönt att det inte är så. Det är alltid jobbigt att tvingas bryta med sina idoler, oavsett skäl.

Jag förstår att Beck tycker att unga människor som diskuterar politik är skrämmande, särskilt om de står så långt ifrån Beck som de på Utöya gjorde. Ungdomar. ja, människor överhuvudtaget, ska helst inte försöka bilda sig egna uppfattningar om saker och ting. Man ska inte läsa på, lyssna kritiskt och undersöka. Bättre att bara matas av tv:n. Från sådana som Beck till exempel. Sådana som älskar att slänga ur sig åsikter utan att lyssna på någon annan eller bry sig om fakta. Någon som känner igen sig?

****

Det är som sagt tungt att bryta med idoler. Det är minst lika tungt att se dem falla. Som Roger till exempel. Det kändes verkligen så onödigt att åka på det sättet mot Nadal. Han spelade verkligen uselt och stod för över 60 egna misstag i matchen.  

****

Var alltså och såg Hamilton i helgen. Vissa trodde att jag skämtade när jag sa att jag tyckte att den var bra. Det gjorde jag inte. Det var en klassrulle. Inte lika stora explosioner som i en amerikansk film, men kvalitetsmässigt väl i nivå med vilken Bourne-rulle som helst och klart bättre än mycket som kostar mer än dubbelt av det som kommer från Hollywood.

****

Nordin Gerzic fortfarande inte klar för IFK Göteborg. Nästa Avslöjande ligger alltså helt öppet.

****

Men att det skulle vara den bästa svenska actionfilmen någonsin stämmer givetvis inte. Mannen på taket är fortfarande överlägsen. Obs, åsikt baserad på subjektiv uppfattning.

****

När man hör hockey-experter så blir man inte direkt lockad att se sporten.

- Hur ska de vända det här?

-  Ja, alltså de måste åka mer skridskor. Det måste de göra. Mer skridskor.

- Något annat?

- In med puckar på mål. Och åk skridskor. Det är viktigt. De måste åka skridskor. Mer skridskor.

****

Årets första träningsmatch-besök för mig på lördag. Ska bli spännande att se Djurgården och se om man redan nu kan upptäcka något nytt i Magnus Pehrssons bygge. Ja, om man kan se Pehrssons touch på laget helt enkelt. Jag har dock inga stora förväntningar. Det är tidigt på säsongen och ett par av nyförvärven har precis hunnit landa. Ja, Andreas Dahlén har inte ens kommit så långt. Han är inte med

****

Annars är jag lite chockerad över att jag inte hört ett ljud om att en av de viktigaste karaktärerna i filmen heter Lagerbäck.

****

Redaktör "Pierre Isacsson" vill inte riktigt gå med på det, men jag tror att Real Madrids comeback mot Barcelona kan få stor betydelse för klubbens tro på att det går att slå de oslagbara.

****

Apropå Lagerbäck så kommer han ju med sitt Island till Sverige för att hjälpa eller stjälpa Sverige inför EM-slutspelet. Det ska bli kul att se honom sitta på podiet och dra skämt hela tiden, som Gunnar Heidar Thorvaldsson berättade att han gjort vid landslagssamlingen.

****

Nu börjar det. Helgerna där fotbollen tar alltmer tid, men det är ju det jag har längtat efter. Men fredagskvällen ägnas åt På Spåret, sushi och chokladpudding med vaniljsås (mmmm). Men först ett träningspass.

Och ni. Håll med om att Fredagsbloggen är tillbaka på allvar i och med det här inlägget!

Vi hörs.

dsjoberg@eurosport.com

https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

En bra flytt för Johansson och för KFF

Det är något visst med noormännn, det är det allt. Tror aldrig jag har pratat med en otrevlig norrman. Allt är hyggligt. Kjetil Waehler var inget undantag från den regeln. Måste kännas bra ändå för IFK att åtminstone den värvningen är på plats. I övrigt verkar det strula en del. Nordin Gerzic har beskrivits som klar i minst två tidningar och nu är det dags för nästa att Avslöja att allt är på väg att spricka. Vi får se var allt slutar. Nordin Gerzic-affären stör givetvis en del, men inte lika mycket som Daniel Sobralense.

Min namne från Brasilien visade under sin tid i Kalmar FF att han är en skicklig spelare, men också att han kan vara rätt gnällig. Som jag förstår det så är det vanligt att man delar upp den här typen av betalningar och en advokat säger till Sportbladet att det blir svårt för honom att få rätt. Men att han börjar prata om att gå till andra klubbar innan han ens gjort en match med Blåvitt säger en del om vilka problem det kan bli för Håkan Mild och Mikael Stahre att hantera.

****

Har inte kommenterat landslagets lilla turné särskilt ingående. Är man inte på plats så är det svårt att ha någon riktig uppfattning om hur spelarna ser ut. Matcherna har spelats mot svagt motstånd och jag har ju sett samma saker som ni. Att det finns ett löfte om en god framtid, men att det redan till EM inte är aktuellt med någon av de unga spelarna.

****

Kjetil Waehler kommer från och med nu förövrigt heta Bauta här i bloggen.

****

Tobias Hysén däremot är givetvis högaktuell. Det hade han varit oavsett hur det gick i Qatar, men han försämrade inte sina chanser precis. Men vinkeln att han kan "peta Guidetti" som någon av kvällstidningarna körde - jag minns helt ärligt inte vilken - var ju bara löjlig. Jag vet också hur rubriksättning fungerar, men John Guidetti har aldrig ens varit med i landslaget så peta är så fel det kan bli.

****

Jag har ont i käften. Tandhygienisten grävde så att jag trodde att hela käken skulle följa med. Bedövningen har nu släppt, men det hade den inte när när jag kom in på redaktionen. Tennis-Hence och redaktör "Pierre Isacsson" hade väldigt roligt åt mig när jag försökte säga bland annat Jani Lyyschki.

****

Jag gillade alltid Obelix bäst i Asterix, men det är inte anledningen till det kärleksfulla smeknamnet. Nej, förklaringen är helt enkelt att norsk press menade att IFK Göteborgs nye mittback varit "en bauta i norska landslaget" i år.

****

Mattias Johansson får till slut flytta utomlands. Det tog sin lilla tid och han har hunnit bli besviken ett antal gånger. Nu blir det av. Han har haft bråttom iväg känns det som. Förhoppningsvis inte för bråttom. Att AZ Alkmaar vill ha honom råder det hur som helst ingen tvekan om. De har försökt gång på gång och har hållit liv i affären trots att de inte har kunnat rubba KFF:s prislapp.

Skönt att se en svensk klubb som återigen håller ut och som ser till att få rejält betalt trots att man riskerar att göra spelaren besviken. Bra gjort av Svante Samuelsson, Johnny Petersson och övriga inblandade från KFF:s sida. Jag håller med AIK:s mittback Niklas Backman som resonerade i en intervju ifrån Qatar om "faran" med att gå som Bosman. Han kallade det aldrig för en fara - det var jag - men han menade att när en klubb tvingas betala för en spelare så är det en spelare man vill ha.

Att AZ fortsatt ligga på och till slut nu alltså får loss Johansson borgar för att de vet att det är en spelare att satsa på, någon som ska få speltid. Det är bra för Johansson och det kan vara bra för svensk fotboll. Han tycks ha hamnat lite på snedden i landslagsdiskussionen efter att ha tackat nej till en U21-kamp under 2011. Löjligt såklart.

De bästa ska spela och är det något vi saknar är det ytterbackar av klass. Spelar han i AZ under våren torde han vara förste utmanare till Mikael Lustig lagom till EM.

****

Apropå Lustig så kan det snart bli en resa till Skottland. Återkommer om det, men Hertigen av Katalonien ligger på och är sugen. Skulle kunna bli bra.

****

Tyckte mycket om Emin Nouri i Kalmar FF när han startade i klubben och kanske kan han få en nytändning nu. I sådana fall behöver det inte bli någon jättesmäll sportsligt för KFF att tappa Johansson.

****

Nu ska jag suga i mig lite soppa.

Fredagsbloggen: Nära att Le pigeon aux petits pois fick byta vägg

The Replacements. Jag älskar The Replacements. Jag vet inte riktigt varför. Keanu Reeves spelar huvudrollen och även om jag kan hålla med om att han kanske har fått lite väl mycket skit för sin skådespelargärning så tillhör han sannerligen inte favoriterna. Det finns förstås andra att titta och lyssna på i filmen. Gene Hackman till exempel. Jon Favreau, Brooke Langton och John Madden (som John Madden), men det räcker inte som förklaring till att jag satt uppe till 02.20 i fredags och såg den igen när den gick på TV3.

The Replacements är ingen unik film på något sätt. Vi har sett storyn många gånger. Underhunden som får chansen och tar den till slut efter att det ser ut som om han inte ska göra det. Den handlar om hur Washington Sentinels (ett påhittat fotbollslag i NFL) tar in ersättare för proffsen som strejkar. De flesta lagen i ligan plockar före detta proffs, men Sentinels nye coach väljer att satsa på killarna om var lovande, men aldrig fick chansen. I slutet överglänser Reeves karaktär det stora proffset, vinner flickan och dagen. Precis efter mallen som sagt. Men jag gillar den.

Nu var det inte dit jag ville komma. Jag ville komma till kvicksanden. Under en scen i filmen samlar coachen laget efter den inledande förlusten. Han vill att spelarna ska erkänna vad de är rädda för. De förstår inte och börjar prata om rädsla för spindlar och bin innan Shane Falco (Reeves) säger det: Kvicksand. Efter ytterligare några missförstånd förklarar han:

- Du spelar och det känns som om allt går bra. Så går en sak fel. Sedan en till. Och en till. Du försöker. Du försöker att bekämpa det, men ju mer du kämpar desto djupare sjunker du tills dess att du inte kan röra dig. Du kan inte andas... Precis som i kvicksand.

Har ni någonsin upplevt något sådant? Det behöver inte vara på en fotbollsplan eller en Håkkirink eller i skidspåret. Det kan lika gärna vara i jobbet. Håkan Juholt tycks befinna sig i något som liknar Falcos kvicksand. Han kämpar och sliter, men han sjunker bara djupare och djupare och även om det finns en och annan där som vill dra upp honom så tycks där finnas minst lika många som vill trycka hans huvud under ytan. Jag har upplevt sådana där dagar när allting tycks gå fel. Och sådana matcher. Det är särskilt svårt att göra något åt på fotbollsplanen, upplever jag det som. En enda felpassning och så tvekar du på din förmåga. Du blir tröttare än du är.

Det händer att man ser sådana saker även från pressläktare. När jag satt på Ferenc Puskas-stadion i Budapest i september förra året såg jag det hända en vänsterback och en mittfältare. Oscar Wendts ras var så tydligt att alla kunde se det. Anders Svenssons inte lika grovt, men minst lika uppseendeväckande om man ser till skillnaden i rutin hos herrarna. Svensson misslyckades med allt. Han klarade inte ens av att ta emot ett löst inkast utan att få bollen en meter ifrån sig. "Jag vet hur det känns", minns jag att jag tänkte för jag vet verkligen hur det känns. Han såg ut som en rätt dålig fotbollsspelare faktiskt. Ungefär som jag brukar se ut med andra ord.

Anders Svensson petades i matchen efter, men är ändå given i det landslag som reser till Ukraina i sommar. Det ska han också vara. Svensson har så mycket mer att luta sig emot än Oscar Wendt och han ska med. Hans misslyckande mot Ungern hamnade dessutom i död vinkel när Wendt ställde sig i det ofrivilliga rampljuset media riktade mot honom. Anders Svensson har upplevt det där förut. Hur striderna bekämpas i media. Som den osmakliga Kim Källström-kampanjen. Jag vet inte om Svensson fick hjälp att ta sig förbi det där, men antagligen. Han kom tillbaka och är nu vår numerärt bäste landslagsman bland utespelarna och kommer att sitta på ett svårslaget rekord när han väl lägger av i blågult. Oscar Wendt kommer aldrig gå förbi, men det vore kul om han kunde närma sig.

Vänsterbacken är som bekant petad i Borussia Mönchengladbach och det finns ingen ljusning i sikte. Det mesta har gått snett sedan den där kvällen i Budapest och det är synd. Det skulle vara trevligt om någon kunde kasta en livlina till Wendt snart och hjälper honom upp ur kvicksanden. För ensam är det svårt att klara av det när allting börjat gå fel.

****

Jag vet att jag inte borde reagera överhuvudtaget. Jag vet också att min reaktion inte spelar någon roll, men jag blir på allvar provocerad av den spanska fotbollen som visas upp när Barcelona och Real Madrid möts numera. Jag tänker inte peka finger och säga att det är det eller det lagets fel, men det är inte bara smutsigt och fult när tillfälle ges utan det är också medvetna försök till fusk precis hela tiden. Att filma är en del av spelet sägs det och jag kan köpa det. Jag har svårt att bli upprörd när någon faller i straffområdet efter att ha fått en lite lättare knuff, men det överdrivna skådespeleriet som visas upp i det som, för tillfället oförtjänt, går under namnet El Classico får mig att reagera med avsky framför tv:n.

****

IFK Norrköping har gjort några bra och tunga värvningar på sistone och i och med att Andreas Johansson tickar in på måndag så ser laget riktigt stabilt ut och ska inte behöva slåss i den absoluta botten året igenom. Topp åtta? Tja, kanske är klubben på väg dit ordföranden Peter Hunt hade hoppats att man skulle nå redan i fjol.

****

Shawn Ryan är en fantastisk författare. Det är han som har skrivit den bästa polisserien som någonsin har gjorts. Ja, kanske den bästa serien någonsin alla kategorier. Nyligen lottade han ut ett manus på Twitter till denna serie. Eftersom Shawn Ryan bor i USA och rör sig på lite andra tider än undertecknad hade jag egentligen gett upp hoppet redan innan. I slutändan var jag bara ett par sekunder ifrån att få ett signerat The Shield-manus skickat till mig. Då hade Pablo Picassos Le pigeon aux petits pois (sopcontainer? säg inte att ni gick på den lätta) fått byta plats.

****

Ett annat IFK-lag som har varit oerhört framgångsrikt på köpemarknaden hittills är ju som bekant IFK Göteborg. Nu har inte Nordin Gerzics tagits i hamn ännu, men laget går redan under benämningen "Real Göteborg" bland vissa kollegor. Tidigare var det Real Malmö FF, om ni minns. Jag undrar just vilka spelare Andoni Zubizarreta måste värva för att det ska bli Real Barcelona?

****

Idag luktade det plötsligt bränt på redaktionen. Det första redaktör "Pierre Isacsson" gjorde var en Francesco Schettino.

****

Det var ett tag sedan jag hade en AVSLÖJAR-attack här i bloggen känns det som. Kanske har det varit lite lugnare på sistone, men i veckan upplevde vi en rolig grej när Karl-Erik Nilsson presenterades som valberedningens val som ersättare till Lars-Åke Lagrell.

Från fotbollskanalen.se: Precis som fotbollskanalen.se tidigare avslöjat blir Karl-Erik Nilsson valberedningens förslag som ny ordförande i Svenska fotbollförbundet.

Från Captain Biceps blogg: Att ordförandevalet framstår som smått odemokratiskt var en diskussion Sportbladet tog upp redan i höstas när jag avslöjade att Nilsson skulle ta över.

Jag säger som Di Leva.

****

 Alltså, en sak som stör mig. Jag tittar på frisyrerna och tänker att Oscar Hiljemark borde vara Niklas Hult och Niklas Hult borde vara Oscar Hiljemark. Be mig inte förklara det där närmare.  

****

Vi har förövrigt fortfarande inte hittat källan till branddoften. Bara så att ni vet alltså.

****

Vilken succé Lars Lagerbäckurr tycks ha gjort i samband med sin första samling med det isländska landslaget. Att Gunnar Heidar Thorvaldsson skulle ha gott att säga var väl ganska så självklart. Dels är Lagerbäckurr en mycket bra förbundskapten med strålande resultat i ryggsäcken, dels vill IFK Norrköpings-anfallaren givetvis med i landslagstruppen och dit kommer man inte genom att såga förbundskaptenen. Men det betyder inte att det var givet att han skulle hylla svenskens komedikunskaper. Tvärtom. Vad har Lagerbäckurr hållit dolt för oss i alla dessa år?

****

Och brandlarmet gav inte ifrån sig ett ljud.

****

Mervan Celik bestämde sig till sist och det blev alltså Rangers FC. Det dröjde inte länge innan jag såg en första kommentar om att han nu gått till ett lag som är sämre än Malmö FF. Så är det givetvis inte. Ja, MFF slog ut Rangers ur Champions League-kvalet. Jag vet det. Jag var på plats i Glasgow. Men Rangers var i det läget ett lag med en tävlingsmatch innanför västen, en ny manager på bänken och nyförvärv som inte kommit på plats. Rangers är inte vad de var för bara några år sedan då de var i final i Uefacupen, men det är helt klart ett steg uppåt. Låt oss hoppas att det är rätt steg också.

****

Ibland läser man saker som får en att tvivla på vilken sorts framtid vi går till mötes. Jag vill inte vara en snobb, men att 154 miljoner människor röstade i brasilianska Big Brother - ungefär 50 miljoner fler än i samma lands presidentval - är ju bara så sorgligt. Tänk om Håkan Juholt hade jobbat där istället. Jag kan inte bestämma mig för om det hade varit lättare eller svårare för honom.

****

Jag sa ju att det skulle lösa sig. Jag sa ju att jag skulle komma igång. Idag kör jag mitt tredje träningspass för den här veckan. Det skulle ha varit det fjärde om inte jobbet hindrat mig i onsdags. Efter träningspasset så blir det såklart på spåret och troligen lite chokladpudding. Hade tänkt hyra Metal Tornado. Man kan inte få för mycket Lou Diamond Phillips. I sista stund backade jag. Ångrar mig lite nu, men det får väl duga med På Spåret. Exakt hur helgen kommer att se ut i övrigt vet jag inte, men troligen blir det rätt lugnt. Kanske hänger jag med Carl Gustaf Gilbert på söndag. Det gäller att passa på. Snart är de lediga helgerna över.

Vi hörs

dsjoberg@eurosport.com

https://twitter.com/#!/Daniel_Sjoberg

Får Håkan Milds experiment tiden det förtjänar?

Ett tag var det ett jäkla snack om någon alv, älva eller orch som spelade poker. Sveriges största tidning satsade hårt på någon man kallade "Miljardsvensken" eller om det var "Miljonsvensken." Jag vet inte, men det känns som om titeln som Sveriges hårdaste pokerspelare torde gå till en före detta dubbjobbare som sitter på Kamratgården. Håkan Mild går verkligen All In på ett SM-guld just nu. I potten ligger hans eget jobb. Det trots att jag är långt ifrån säker på att det är helt rättvist att resonera så i början av detta stora blåvita experiment.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Jag tänker inte tippa Allsvenskan nu. Det vore korkat och oansvarigt. Det återstår mycket av försäsongen och vem kan redan nu höra ett viktigt korsband brista? Vem kan se en tränare gå in i väggen? Vem kan idag veta vad som sker under den tid av öppna fönster som återstår (förutom de stora "Avslöjarna" vill säga)? Jag vill dessutom tillägga att träningsmatcher kan få stor betydelse för tron på det man försöker göra när det man försöker göra är något nytt. Så nej, jag är inte beredd att lägga allt favorittryck på IFK Göteborg för tillfället. Ni får återkomma om ungefär två månader så lovar jag att göra detsamma.

Men denna... äh... klokskap hindrar inte att jag redan nu kan se vilken press det kommer att vara på Blåvitt när säsongen startar. Med Nordin Gerzic in - och allt tyder på att det kommer att bli på det sättet - så har IFK gjort en satsning som minner lite om svunna tider då de stora spelarna samt guldet alltid hamnade i Göteborg och experterna aldrig behövde anstränga sig när de skulle analysera den kommande säsongen och tippa titelstriden.

Jonas Olsson gick in i fjolåret med tryck på sina axlar. Han hade misslyckats året innan, nu lovade han guld och efter en historiskt usel start var han egentligen körd. När han började vackla efter förlusten på Råsunda mot AIK trodde jag att han skulle lämna uppdraget eller få sparken, men Håkan Mild stod bakom Olsson som ångrade sig, körde vidare och avslutade godkänt med tanke på förutsättningarna. Jag hade IFK Göteborg som sexa i mitt allsvenska tips och de slutade sexa. Då kan jag knappast kritisera. Nu? Tja, trots tidigare nämnda klokskap vågar jag redan nu lova att jag kommer att tippa laget högre upp om ett par månader.

Mikael Stahre har fått alla förutsättningar för att lyckas och han måste leverera. Så enkelt är det. För om Jonas Olsson var satt under press från start är det inget emot hur det kommer att vara för Stahre. Jag känner mig som en trasig skiva* som bara återupprepar vilken uppförsbacke som Mikael Stahre startar i, men sådan ser nu verkligheten en gång ut. Han tycks redan ha vunnit över en hel del tveksamma blåvita hjärtan med sin entusiasm. Det spelar dock ingen roll i slutändan om inte resultaten kommer. Den nya overallen kommer att sitta illa om han inte får tidig utdelning.

Håkan Milds framtid hänger också på att det blir ett framgångsrikt år. Han har satsat på Stahre och han har satsat rejäla pengar på att locka till sig spelare som ska göra IFK Göteborg till mästare igen. Har han värvat rätt eller satsat galet? Under hans drygt sex år långa gärning har IFK vunnit ett SM-guld och ett Cup-dito. Tabellraden är 8, 1, 3, 2, 7, 6. Godkänt såklart, men ett tredje år i rad utan toppkänning vore nog ett för mycket, även för en legend.

Men jag vill återkomma till början av texten. Även om IFK Göteborg nu satsar, och det rejält, och även om man kommer ha stora krav på sig så ska man ha klart för sig att klubben börjar om nu. Ny tränare, nya spelare och ett nytt sätt att spela. Men en mångmiljonvärvning av Nordin Gerzic så kommer givetvis bollen att rullas efter marken. Det kan ta lite tid att sätta allting. Återstår att se om Stahre får den tiden.

*Förr i tiden spelade man ofta musik på en skiva av vinylplast vars storlek varierade mellan 7, 10 eller 12 tum i diameter och som var 1–3 mm tjock. Med hjälp av en nål lästes de graverade spåren i skivan av och musik eller tal blev tillgängligt för örat. Ibland gick dessa spår sönder vilket ledde till att nålen hackade och upprepade samma del av skivan gång på gång.

Mail: dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Visionen från norr får mig att tänka på Rami

Pressmeddelandet kom på torsdagsmorgonen och jag drog snabbt ett skämt på Twitter för det är så man ska göra nu för tiden. Snabbt ska det vara. Och gärna roligt. Jag vet att jag var snabb, men jag är inte så säker på att jag var rolig. Kanske var jag bara orolig? Hur som helst så nämnde jag det här i bloggen senare och konstaterade då att jag inte är särskilt positiv till sådana där långsiktiga planer som fotbollsklubbar i det här landet med jämna mellanrum offentliggör. Den här gången var det alltså GIF Sundsvalls tur.

Klubben använde bland annat "SM-guld" i rubriken på pressmeddelandet. Därav skämtet. Det handlade om att dubbla omsättningen och satsa på att bli ett stabilt allsvenskt lag. Visst låter det bra och jag är givetvis inte kritisk till att klubbar tänker lite längre och är strategiska i sitt sätt att arbeta. Det är bara det att den här sortens offentliga framtidsvisioner sällan brukar falla väl ut. Snarare slutar det med att visionärerna står där med ett löjets skimmer kring sig.

Fotbollsklubbar är svåra att styra. Det är stora pengar inblandade och i slutändan hänger det ändå bara på spelarnas förmåga att sparka bollen i ena målet och hålla den utanför det andra. Dessutom kan du aldrig planera för skador.

Jag kanske skulle ha större förtroende för den här sortens arkitekturiska ritningar om fotbollsklubbar visat att man kunnat följa ritningarna när det börjar svaja. Sanningen är dock att man sällan eller aldrig ser någon stå fast vid sina planer. Halmstad är det senaste exemplet på det, men det är inte Pep Clotet Ruiz och hans spanska trianglar som rör sig i mitt huvud just nu. Det är Rami Shaaban och hans trasiga kropp.

För ska vi prata visioner som sprack så ligger väl Hammarby och Shaaban nära till. Det var stora och vackra ord när han presenterades i februari 2008.

- Vårt största förvärv någonsin, kanske allsvenskans också, sa sportchefen Thomas Andersson och log på bild i Dagens Nyheter.

Nyförvärvet var början på det som skulle göra Hammarby till en av de största klubbarna. Inte nog med att han skulle ge ett sportsligt lyft med sin rutin och skicklighet. Här skulle det säljas på namnet också. Sponsorerna skulle rusa till och publiken skulle köpa halsdukar som aldrig förr. Samtidigt planerade Bajen nu för en långsiktighet på allvar. Ett korsband senare så sprack planen och raset hade börjat. Ett ras som för bara ett par månader sedan höll på att sluta i fullständig katastrof.

På tisdagen fick vi veta att Rami aldrig kommer tillbaka till fotbollen på toppnivå. Han får någon låtsasroll vid sidan om laget och rent personligt känner jag en viss sorg över detta. Jag har alltid gillat Rami. Många kanske bara har bilden av honom som en girig målvakt som har kostat Hammarby en massa pengar, men en sådan målning vore osann och dessutom djupt orättvis.

Personligen hade jag länge en god relation till Rami. De senaste åren har vi inte pratat så mycket. Han har inte velat svara i telefon och helt ärligt så hade frågorna från mig bara varit en upprepning av samma fråga han fått så många gånger: När kommer du tillbaka?

Så var det inte när han slog igenom. Då svarade han alltid i telefon och det fanns mycket att prata om.

Jag kommer framförallt ihåg när han helt plötsligt blivit klar för Arsenal. Jag ringde upp Rami som just då var hos passpolisen. Vi pratade om hur sjukt det var. Han hade dessförinnan petat en skakig Andreas Isaksson i Djurgården, men aldrig haft det riktiga förtroendet från tränarna. Han gnällde inte även om han givetvis tyckte att han borde få spela. Tydligen såg i alla fall Arsene Wenger något och plötsligt var Rami proffs. På riktigt. För så länge han var i Djurgården jobbade han på ju på ett elbolag. Nu skulle han till en av världens största klubbar.

Vi snackade och snackade medan han väntade på att det skulle bli hans tur, innan han skulle få passet som skulle göra det möjligt för honom att resa till London och mot en osannolik fotbollsdröm. Eller om passet var till hans barn. Jag minns inte exakt. Han kom till Arsenal, fick chansen och tog den innan den stals ifrån honom av en av alla dessa skador som sedan dess tycks ha förföljt honom. En ödmjuk bollstoppare som fick känna på de riktigt stora scenerna, men aldrig fick veta hur bra han kunde ha blivit.

Han kom tillbaka från den där första skadan och tog sig överraskande nog hela vägen till VM-slutspelet i Tyskland via Norge. När han lockades till Hammarby var det därför helt rätt att av de grönvita att ha stora förhoppningar på Rami, men det var inte rätt att satsa allt på honom. Att bygga alla förhoppningar kring en spelare. Hammarby får skylla sig själva. Det är inte Ramis ansvar.

Visionen om att vara ett topplag med landslagsspelare och uppträdanden runt om i Europa var inte byggd på en stabil grund. En sådan är svår att finna överhuvudtaget i toppfotbollen och nästan omöjlig i den föränderliga Allsvenskan. Har Giffarna hittat något nytt?

Mail: dsjoberg@eurosport.com

Twitter

Fredagsbloggen: 28 dagar senare

Alla klagar. Men det hör ju tiden till. Det är nu vi mår som sämst. När mörkret inte kryper sig på utan snarare rusar fram och det känns som om det ljus vi möjligen kan ana är en tändsticka vars tunna låga flämtar i slutet av en vindtunnel. Det är svårt att tro att solen någonsin ska värma oss igen trots att vi ju faktiskt vet att vi går mot ljuset varje dag. Man skulle kunna hävda att det värsta är bakom oss, men fortfarande återstår så mycket av det som är illa. Så vi gnäller. Fotbollsspelarna gör det också. Jag har gjort det här länge nu och jag tror inte att jag har upplevt en enda försäsong utan att åtminstone några tar upp frågan om varför världens längsta försäsong måste vara just världens längsta försäsong.

"I Italien klarar de av det på fyra veckor", är ett argument man brukar höra och visst är det lätt att förstå argumenten. Jag inleder det här året betydligt lättare än jag inledde fjolåret, men är långt ifrån nöjd. Jag har - som så många andra brukar lyckas med vid den här tiden av alltför gott dukade bord - packat på mig ett antal onödiga kilon som nu måste skalas av. Problemet är att det inte finns någon inspiration att hämta genom att titta ut genom fönstret. Där är grått i bästa fall. I värsta fall blandas snö och regn i sådana mängder att man till och med bävar inför promenaden hem.

Nej, i dessa tider behöver man inte sticka ut och springa för att nålen ska stanna lite tidigare på vågen. Vi har gym med alla bekvämligheter man kan tänka sig. Springa och titta på tv samtidigt till exempel. Så visst kan det låta löjligt att skylla på dessa yttre förhållanden. Det är dock fortfarande så att när mörkret hänger över en så vill man bara hem. Ner i soffan. Då kräver det något extra för att man ska ta svängen förbi vikter och löpande band och ge sig själv den där timmen eller rent utav de där två som man egentligen behöver av svett och smärta. Man behöver inspiration för att komma till transpiration. Eller vilja om man så vill. Åtminstone något som får en dit.

För ett år sedan var jag alltså tyngre, men ändå i full gång. Alla som har följt den här bloggen från dess födelse vet det. Då tränade jag stenhårt (för att vara på min nivå alltså) och var i mental toppform. Ingenting extra krävdes för att jag skulle dra på mig träningskläderna när jag väl kom innanför dörren hemma. Det spelade ingen roll att det var -25 grader ute, snart stod jag ändå på crosstrainern och pumpade. Nu söker jag fortfarande inspirationen. Jag kommer att hitta den, det är jag säker på. Ja, jag måste tro det helt enkelt. Vad jag vill säga är att jag förstår fotbollsspelarna. Jag förstår snacket om världens längsta försäsong trots att den för de flesta på allsvensk nivå innehåller minst ett träningsläger i ett varmare klimat.

Samtidigt är det så vi har det här. Lika lite som jag kan sticka ut och springa barfota på stranden efter jobbet kan de inhemska stjärnorna köra fyra veckors försäsong och sedan vara redo för Allsvenskan. Om så skedde skulle det betyda tre, fyra månader av egen tid. Av ledighet. Av eget ansvar. Visst, det är proffs vi talar om, men till och med proffs tröttnar ibland. Jag tror helt enkelt inte att ni skulle klara av det.

Jag tror inte att det skulle vara bra för den svenska fotbollens utveckling om vi lämnade över så stort ansvar till spelarna. Världens längsta försäsong är helt enkelt något man får leva med. Och precis som jag och alla andra som amatörer som vill hålla sig/komma i form så måste de hitta inspirationen där den finns. Som i önskan att bli ännu bättre. Som i önskan att kanske ta steget utanför Sveriges gränser. Som önskan att hålla sig kvar på nivån. Som önskan att slå sig in i laget. Som önskan att komma tillbaka efter en skada. Oavsett vilka motiv man har så finns det inspiration att hitta där.

Lägg dessutom till att du har ett helt lag att träna med och en PT (brukar kallas tränare eller numer manager) som håller koll på det du gör och så vidare. Så bara för att jag förstår fotbollsspelarna betyder det inte att jag tycker synd om dem. De får alltså betalt för att hålla sig i toppform och ofta rätt bra betalt dessutom. Det är med andra ord läge att sluta gnälla. Både från min sida och från spelarnas. Jag måste till gymmet och ni måste leva med världens längsta försäsong. Så enkelt är det. 2012. Nu kör vi.

****

Jaha, Fredagsbloggen är tillbaka. 28 dagar senare helt enkelt. Jag har känt mig lite som en zombie den här första veckan på jobbet. Det blir lite så efter en semester. Man känner sig lite efter och man skulle behöva spurta för att komma ikapp, men istället lunkar man fram samtidigt som de andra fortsätter att hålla samma tempo och så sitter man här och skriver "man" istället för "jag" i en seg blogg.

****

Jag lovar att höja tempot snart. Ett tag var planen att jag skulle vara i Doha nu. Ja, eller åtminstone på väg. Jag ska ärligt säga att jag inte hade haft något emot det, men jag ska också erkänna att jag långt ifrån tjatade. Hertigen av Katalonien var helt okej med att jag reste, men på en liten redaktion måste man planera lite smartare med resurserna och nästan två veckor på resande fot hade inte gett tillräckligt mycket tillbaka för att det skulle vara värt det.

****

Tung värvning av blåvitt i form av Kjettil Waehler. Ja, inte nog med att meriterna han kommer med. I norsk press skriver man att han har varit "en bauta" i det norska landslagets mittförsvar. IFK Göteborg har alltså värvat Obelix.

****

Dulee Johnson nobbade rumänska FC Brasov. Själv säger han att pengarna var för dåliga, men jag räknade snabbt ut den verkliga orsaken. Vi känner ju alla till det här och med tanke på att björnpopulationen är oerhört hög i Rumänien och att man är det tredje vargtätaste landet i hela Europa så var det självklart att han skulle tacka nej.

****

Mathias Ranégie och Ivo Pekalski tackade nej till landslaget. Ivo är väl snart på väg mot något slags rekord i "nej tack" till blågult. Polen hoppas fortfarande.

****

IFK-värvningen är givetvis riktigt tung på andra plan också. Meriterna hos Waehler skojar man inte bort. Det blir inga pengar tillbaka såklart, men det kan betala sig på annat sätt. Blåvitt ser alltmer ut som en guldkandidat, men jag håller på mitt tips i ytterligare några månader.

****

Reser man inte till Doha, så kan man till exempel resa till Borås. Så jag tror jag gör det.

****

Simon Thern tackade ja när Erik Hamrén kallade. Jag tar för givet att han först fick beskedet att Hamrén såg honom som innermittfältare och ingenting annat.

****

Kanske borde man passa på att resa till Göteborg också. Jag ska suga på den karamellen över helgen. I övrigt ska jag inte suga på några karameller. Eller jo, det ska jag viss. Ikväll. Till På Spåret. Men sedan får det fan vara bra. Lördag och söndag blir det gym. Nu börjar världens längsta försäsong på allvar. Beach 2012 är sex månader bort. Bring it!

****

From the sky down, dokumentären om U2 var helt fantastisk. Jag hoppas att ni tittade.

****

Mycket snack om hockeyguldet för juniorerna annars sedan jag landade i Stockholm igen. Jag har inget emot glädjen och jag har aldrig reagerat över hur folk firade. Ni får fira vad ni vill och hur mycket ni vill. Men om folk på allvar vill prata bragd och det största inom hockeyn på 100 år och även hävda att junior-VM i hockey är större än U21-EM i fotboll så tänker jag ställa mig på andra sidan i debatten. Jag kan kanske räkna upp fem, sex, sju länder som kan besegra Sverige i ishockey - på senior- och junior-sidan - men om jag ska börja räkna upp länderna som kan slå Sverige i fotboll så får jag sitta här till dess att det är dags att skriva nästa Fredagsblogg.

****

Tänk vad vi hade gått miste om utifall att de inte hade hittat One och därmed inspirationen. Usch, det vill jag inte ens tänka på.

****

Nu är det dags att göra något helt annat. Det är dags att ta helg. Jag ska göra det med en god middag bestående av en rejäl köttbit, curlyfries och bearnaisesås följt av chokladpudding. Sedan blir det filmtajm. Bokat biljetter till Tinker, Taylor, Soldier, Spy och dessutom ligger tre dvd:er och väntar. Apornas Planet (r)Evolution, Captain America och Världens före detta starkaste man spelar polis i någon filmatisering av en bok av någon som heter Arne. Kan bli riktigt bra. Hoppas ni får det minst lika bra. Och om ni inte kan få nog av mig till dess hittar ni säkert en och annan uppdatering här:

Twitter

Vi hörs.

Löjliga spekulationer mitt i Silly Season

Jag vet, jag vet. Jag hade lovat det här redan till igår, men jag hann helt enkelt inte. Störtade in på redaktionen först efter lunch - utan att ha ätit lunch - och då var det annat som behövde göras. Det är ju fortfarande Silly Season-tider och egentligen kanske man borde vänta, men vad är det för kul med det. Så här har ni Silly Season-kommentar lag för lag.

Och det är väl lika bra att ni håller er till era egna lag för ni orkar aldrig läsa allt ändå. Jag är inte ens säker på att jag orkar skriva allt.

AIK: Det har lagts en del krut på offensiven och störst förväntningar finns givetvis på Celso Borges. Jag har aldrig sett honom spela annat än på korta youtube-klipp och kan därför inte säga något som motsäger det vi hittills har hört.  Konkurrensen i anfallet ser faktiskt tuffare ut i år, men risken finns förstås att den bara blivit bredare och att spetsen saknas. Tycker ändå att det på förhand ser riktigt bra ut.

Frågetecknen finns ändå i försvarslinjen. Är alla friska och på plats är det kanske Sveriges bästa försvar, men det känns tunt på ytterbackssidan bakom Nils-Eric Johansson och Martin Lorentzson. Att Per Karlsson inte är någon ytterback såg vi tydligt i fjol.

Djurgården: De mest spännande namnen finns givetvis bland de som har tackat nej eller som har fått nej tack av klubben med hänvisning till prislappen. Magnus Pehrsson har inte heller lyckats rensa ordentligt i klubben ännu. Spelarna som har fått veta att de inte är önskvärda måste hitta nya arbetsgivare innan Djurgården kan ta risken att plocka in någon dyr spelare i det löneutrymmet. Här skulle det behövas spelare i såväl defensiven som offensiven. Framförallt när det gäller det sistnämnda brister det rejält.

Tyngsta nyförvärvet är Yussif Chibsah. Det är sannerligen ingen dålig spelare, men han kommer till en helt ny miljö nu där det säkerligen förväntas att han ska vara mer kreativ. Någon poängspruta är det sannerligen inte. På 104 allsvenska matcher har han gjort sammanlagt fem poäng. Han är således nästan farligt ofarlig framför mål.

IF Elfsborg: Jag är nog beredd att hålla med Jörgen Lennartsson om att Elfsborg behöver lite tid. Att byta tränare behöver inte alltid vara en stor grej, men jag gissar att omställningen är ganska så rejäl efter alla år med Magnus Haglund. Givetvis kommer Elfsborg förväntas vara ett topplag och jag kan inte utesluta att jag åter har laget på guldplats när det drar ihop sig till tippardags, men till dess konstaterar jag att det har varit ganska så lugnt hittills även om det tycks råda viss turbulens på målvaktsfronten.  Känns som att man hade kunnat lösa det här smidigare genom att satsa på Ante Covic redan ifjol då han ju ändå överglänste Jesper Christiansen. Men gjort är gjort.

Här finns annars spelaren jag är mest spänd på av alla såhär inför säsongen. Viktor Claesson gjorde 21 poäng i fjol i Superettan. Han vann poängligan i ett lag som tvingades kvala sig kvar. Han gjorde 21 poäng i ett lag som gjorde 43 mål. Han var alltså direkt inblandad i hälften. Ska vi gissa att han hade en fot med i några andra också? Jag är oerhört intresserad av att få veta om han är så bra som siffrorna skvallrar om.

Gais: Wanderson tycks bli kvar åtminstone till sommaren och det är givetvis det viktigaste. Han kan helt enkelt inte ersättas rakt av. Allsvenskans poängkung är så nära en garanti man kan komma för att Gais kommer att vara fortsatt vassa framåt. Återstår att se om Peter Ijeh kan ersätta Mervan Celik. Ja, inte som speedkula på kanten eller i kontringsspelet i stort givetvis, men som målgörare. Kommer bara bollarna in i straffområdet så kommer Ijeh vara först på tillräckligt många för att fortsätta producera på det sätt han alltid har gjort.

Med tanke på hur Gais spelade i fjol skulle de ändå behöva en ny kantspringare som kan sätta fart när det är dags att ställa om. Mats Persson jagar i bland annat Argentina och är det någon som kan hitta rätt med små medel så är det Gais informations... sorry, sportchef.

Gefle IF: Den förbannade huvudstaden. Den har stått Gefle dyrt hittills. Daniel Theorin var den sista pusselbiten som föll på plats i fjol och när den gjorde det hade Per Olsson fog för sina stora förhoppningar. Nu är Theorin i Hammarby och han tar med sig rutin, kraft och grymt säkra straffar. Dessutom har de alltså tappat Yussif Chibsah. Jag vet att jag inte direkt höjde den sistnämnde till skyarna när jag nämnde honom i Djurgårdssammanhang några rader högre upp, men i Gefle fungerade han perfekt och det tappet kommer också att svida.

Såklart har laget inte värvat särskilt tungt. Det gör Gefle aldrig, men det skulle inte förvåna om någon större klubb börjar rycka i Johan Svantesson i sommar eller efter säsongen. Kanske dröjer det lite längre än så, men 19-åringen från Vara SK kan bli näste Johan Oremo eller Jakob Orlov.

GIF Sundsvall: I dag kom beskedet att GIF Sundsvall siktar på SM-guld. Ja, inte i år alltså, utan framöver. Jag är lätt tveksam mot sådana där långsiktiga planer när de läggs fram av fotbollsklubbar. Hur många har inte kommit med allting på papper, tydligt och prydligt, bara för att glömma det så fort man stöter på något litet hinder. Jag är dessutom inte helt övertygad om att det är hälsosamt för en klubb som Giffarna att sikta så högt. Men visst, att dubbla omsättningen kan hur som helst aldrig vara fel. För det handlar i slutändan om pengar.

GIF Sundsvall visar det. De har inte direkt tappat något riktigt jättetungt, men har inte heller kunnat värva något som skvallrar om att de verkligen står bakom de där orden ovan. Jag ser dock fram emot att få se Kevin Walker få chansen på allvar. Jag har en känsla av att AIK har gjort ett misstag här, men det är upp till mittfältaren att ge mig rätt.

IFK Göteborg: Nu snackar vi värvningar. Här har det inte hållits i plånboken direkt. Mikael Stahre - också ny ju - har fått sällskap av John Alvbåge och Daniel Sobralense hittills och de blåvita fortsätter att rycka i tunga namn. Nordin Gerzic känns inte som en nödvändig spelare eftersom mittfältet redan ser riktigt bra ut. Då är det bättre att lägga de pengarna på ett par försvarare av klass. Peter Larsson tycks vara för dyr, men jag är säker på att de blåvita kommer att presentera ett meriterat namn inom en inte alltför avlägsen framtid. Annars är risken stor att alltför mycket av de stora förhoppningarna som finns kring laget måste läggas på den offensiva kraften.

Sobralense blir såklart spännande att följa, men mest nyfiken är jag givetvis på vad Stahre kan hitta på med det här laget. Lyckas han som han gjorde i AIK att få ut potentialen ur spelarna genom att förlösa dem från det lite kontrollerande styret från förr kan det bli grymt bra.

Helsingborgs IF: Har Linus Hallenius tappat allt under sina långa tid vid sidan av toppfotbollen? Annars känns det som ett lån eller rent utav en värvning av den förre Hammarby-spelaren skulle passa HIF som hand i handsken. Svenska trippelmästarna har inte haft något direkt flyt hittills under Silly Season. Simon Thern gick till Malmö, Markus Holgersson utvandrade till Amerikat och upptäcktsfärden till Argentina har hittills inte gett någon frukt. Jag hävdar fortfarande att HIF har en stark trupp och att de med bästa elvan absolut är med och slåss om att försvara sina titlar. Rent utav är de favoriter.

Men det behövs alltså minst ett tyngre forwardsnamn till och en mittback vore givetvis bra. Dessutom riskerar laget givetvis att tappa några tunga namn där May Mahlangu och Pär Hansson vore värst. Pratar vi spännande spelare så måste ju Emil Krafth nämnas, men vi ska ändå inte ha för stora förhoppningar på en så ung spelare. Ytterback är ett yrke man växer in i.

BK Häcken: Utan att veta så skulle jag tro att Andreas Drugge brinner för att visa vad han går för. Jodå, det gjorde han redan i Trelleborg, men efter ett sådant år som han hade i IFK Göteborg vill han säkert ta revansch och närheten till Blåvitt gör nog suget efter något så grundläggande som att visa hur bra man egentligen är bara blir större. I BK Häckens sätt att spela fotboll kommer han mer till sin rätt än han gjorde i fjol. Känslan är således att laget har gjort ett riktigt bra nyförvärv. I övrigt har de legat rätt så lågt och de visade redan i fjol att de klarade Mathias Ranégie-tappet på ett bra sätt.

Mest spännande blir att följa en spelare som visade upp sig en del redan i fjol. Majeed Waris kommer in i 2012 med all den erfarenhet han skaffade sig förra året. Med Drugges fina fötter och spelsinne bakom sig så lär han få chansen att springa en hel del i djupled.

Kalmar FF: Nanne Bergstrand är kvar. Och Henrik Rydström. Och så vidare. Jodå, nog finns det sådant som borgar för kontinuitet i Kalmar FF, men det här är på många sätt ett lag som börjar om. Sex spelare in och åtta spelare ut. Det är klart att det inte bara handlar om startspelare - varken in eller ut - men omsättningen är stor och det kan ta ett tag innan man får alla bitar på plats. Ett par av spelarna är dessutom sådana som har varit verkligt tongivande. Som Daniel Sobralense och Stefan Larsson, men det här var ändå nödvändigt med tanke på alla utgående kontrakt som störde.

Av nyförvärven är det egentligen bara Sebastian Andersson som jag har en tydlig bild av och även den är målad med få minnen på paletten. Det handlar nästan uteslutande om insatserna i de två kvalmatcherna till Allsvenskan. Det räcker dock för att jag ska tycka att han känns som ett roligt nyförvärv med stor potential, mod och vilja.

Malmö FF: Ännu är Wilton Figueiredo kvar och vem vet, kanske blir han det. Sedan är alltid frågan hur stor motivation brasilianaren har att verkligen komma tillbaka och bli den spelare han en gång var? Jag räknar dock in honom i truppen i den här lilla funderingen och hittills känns inte tappen sådär jättetunga. MFF ser tvärtom ut att kunna bygga vidare rätt gott på erfarenheten man skaffade sig under hösten med Rikard Norling. En höst som visserligen inte gav några Europapoäng att tala om, men väl en rejäl insättning på kunskapskontot. Att man dessutom har lyckats förstärka mittfältet med ett par häftiga spelare som det dock är svårt att veta exakt vad man ska förvänta sig av.

Simon Thern är modig. Jodå, det finns nog en och annan fotbollsupporter där ute som skulle kalla honom korkad eftersom han gör en sådan flytt som han gör och det finns inga garantier för att han gör rätt, men att lämna svenska mästarna där han har haft en god utveckling för att han vill något är modigt.

Mjällby AIF: David Löfquist och Jesper Westerberg är redan klara att lämna och mycket talar för att det blir ett par tapp till. Succé-lånet Pär Eriksson - som hade stor del i att man höll sig kvar - har också gått vidare. Det har inte varit någon rolig Silly Season för Mjällby hittills och som jag förutspådde redan i mitt allsvenska tips inför den nyligen avslutade säsongen så är risken stor att det är tredjeåret som blir svårast att överleva för Mjällby. Kan de behålla Tobias Grahn är mycket vunnet, men hittills känns Mjällby kraftigt försvagat och Thomas A Borstam måste verkligen jobba med små resurser och få ut stora resultat om inte det allsvenska kontraktet ska rivas i slutet av 2012.

Jag tror att han redan har gjort en god värvning i Haris Radetinac. Mittfältaren var instrumental i Åtvidaberg under deras starka fjolår. 27 matcher från start, två mål och nio assist skvallrar om det. Det blev sex poäng assist och tre mål senast i allsvenskan för Radetinac.

IFK Norrköping: Det har flexats en del muskler nere i Norrköping såhär långt, men Mr Universum är inte tyngdlyftning och vem vet vad de verkligen kan göra när krävs. Peter Larsson tycks ha varit för dyr, men bara att man var där och nosade tyder alltså på att det finns resurser. Nu gäller det att visa det också. För IFK behöver värva mer än man har gjort hittills. De har till synes öppnat upp för det genom att släppa/tappa sju spelare varav Petru Racu var den största överraskningen för mig. Han gjorde ett gott jobb för "Peking" i fjol och jag trodde nog att han skulle bli kvar. Morten Morisbak Skjönsberg är det givetvis svårt att veta något bestämt om, men om man lyssnar på IFK Norrköping-folk så har det scoutats väl. Beskrivningen av honom påminner en del om Peter Larsson. Om han gör det på planen också så kan det bli succé.

Men det räcker som sagt inte och om vi ska fortsätta lyssna på klubben så är det fler spelare på väg in. Kanske blir det Lars Christian Krogh Gerson härnäst och en luxemburgare som har fått sin fotbollsfostran i Norge. Tala om spännande.

Syrianska FC: Spelare som har lämnat skulle ta för lång tid att räkna upp. Spelare in går snabbare. Inte en enda hittills. Det finns några klubbar som har gått svagt såhär långt, men helt klart är att Syrianska är den stora förloraren hittills. Rubrikerna kring klubben har handlat om ekonomiska problem, anklagelser om slavkontrakt och en alltför kontrollerande tränare samt kontrakt som inte har förlängts. Allt detta gör det givetvis oerhört svårt för klubbledningen att övertyga spelare om att komma till klubben eller ens förlänga. En fördel vore givetvis om man satte den sportsliga ledningen till att börja med.

Mest spännande? Tja, just nu är allting kring Syrianska spännande.

Åtvidabergs FF: Inte en enda värvning från Allsvenskan. Det kan göra en lite orolig, men det är ju faktiskt så att stora delar av den trupp som var med och sånär höll sig kvar i högsta serien fortfarande finns kvar. Jag tycker nog ändå att det skulle kännas lite tryggare om något mer etablerat nyförvärv kom in. Tappet av Haris Radetinac till Mjällby kommer att kännas. Så en startspelare som höjer kvaliteten vore nog att önska.

Be mig inte att välja den spelare jag mest ser fram emot att få se för det är helt omöjligt. Namnen lockar inte alls, men förhoppningsvis kommer åtminstone något av nyförvärven i nykomlingen bevisa att jag var helt snett ute. Kanske redan under försäsongen.

Örebro SK: Kommer ni ihåg vad jag skrev om långsiktiga mål? Inte? Jaså, ni orkade inte läsa så långt. Det är okej. Vad jag skrev är att jag har svårt för sådana för de spricker ofta rätt snart. Jag kan ju lägga till att det gäller särskilt när det är tydliga målsättningar som det där med placeringar i Allsvenskan för sådant är i stort sett omöjligt att garantera. Topp tre från och med nu var ÖSK:s mål. Det slutade med en tolfteplats i fjol och agerandet hittills under Silly Season säger mig inte att laget gör någon stor satsning på att rätta till de problemen. ÖSK behöver värva och det skulle nog inte skada med en spelare i varje position. Och behöver jag nämna att det är avgörande att man behåller Nordin Gerzic?

Möjligen behövs det inte i anfallet för där finns det i alla fall något att hoppas på i form av Peter Samuelsson som kommer in från Degerfors. Han har gjort 15 respektive 17 spelmål de två senaste säsongerna i Superettan och det borde räcka för en tio fullträffar i Allsvenskan åtminstone.

****

Pust. Jag har inget mer att säga annat än att Fredagsbloggen är tillbaka imorgon.

Jag hoppas verkligen att Bajen värvar honom

Att föra en diskussion på Twitter är inte att rekommendera. Särskilt inte om du gör det via din telefon och ska försöka argumentera för något som kräver betydligt mer än 140 tecken. Ändå hade jag en sådan diskussion med Bee-Larsson på Fotbollskanalen när jag precis återvänt från de döda levandes land där populationen har en tendens att öka kraftigt dagen efter att det nya året firats in. Att jag var på väg hem till civilisationen genom mörka norrländska skogar var ytterligare en faktor att beakta.

Diskussionen som sådan var dessutom rätt meningslös. Det handlade om huruvida HIF skulle överleva förlusten av Markus Holgersson som då precis blivit klar för New York Red Bulls. Jag menade att svenska mästarna stod på en stark grund, Bee-Larsson menade att grunden inte kunde överleva hur många sprickor som helst. Vi hade således båda rätt. För visst står HIF på en stark grund och visst är det sant att sprickorna inte får bli många fler. Å andra sidan, vi vet ju inte förrän vi står där med facit någon gång i slutet av oktober (eller slutet av september om HIF nu skulle göra en repris trots allt).

Ska vi bara titta på papperet så framstår ju mästarna som losers såhär långt in på det vi kallar Silly Season. Inte för att Markus Holgersson är en sådan fantastisk spelare att allt bara rasar samman nu, men med alla tapp i fjol, Simon Thern hittills i år och framförallt det obefintliga flödet in - oavsett hur mycket Krafth man än lägger på en 17-årig backtalang - så ser det lite tungt ut. Nu blir det av allt att döma ingen Maximilian Urruti från Argentina heller. Tungt som sagt. Eller möjligen tunt . Fortfarande är dock startelvan ruskigt stark och betänk att HIF inte behövde använda särskilt många spelare i fjol. Nä, mästarna är fortfarande bra.  

Men jag tror nog att Jesper Jansson och Paul Myllenberg gärna skulle få ett par tunga namn på plats nu. Träningarna är igång och även om den löjliga säsongen rullar på ett bra tag till vill nog ingen klubb vänta mer än en eller två veckor till innan truppen spikas så gott det nu går.

****

Tänkte ägna en del av onsdagen till att analysera Silly Season hittills och gå igenom lag för lag. Om jag hinner vill säga. Det finns inga garantier i det här yrket och dessutom är risken stor att jag inte överlever tandläkarbesöket som väntar. Men om jag gör det och om tiden finns så lovar jag att återkomma snart med lite matnyttigt om alla allsvenska lagen hittills.

****

Tills vidare kan jag väl bara nämna något om ett icke allsvenskt lag. Hammarby har som väntat legat på hårt under hittills och ännu mer är på väg in. Det pratas Max von Schlebrügge bland annat, men personligen kan jag inte sluta hoppas på mittfältaren Jeff Scanella. Inte på grund av dennes kvaliteter, dessa är höljda i dunkel, utan tack vare namnet. Jeff Scanella. Jag kan inte sluta skriva det. Jeff Scanella. Ni hör ju själva hur bra namnet är. Steve Rooper-bra rent utav.

Ett år med bloggen

Man måste börja mjukt. Ungefär som den här bloggen gjorde när den startade för nästan exakt ett år sedan. Det har varit ett par veckor av skön ledighet som har innehållit en och annan god sväng nedför backen och alltför mycket god mat samt dryck. Det är dags att börja om och det är lika bra att göra det innan det tar slut. Ja, bloggen alltså.

Att det skulle bli en blogg stod klart mer eller mindre direkt när jag klev innanför dörrarna här på Sturegatan 2. Någon månads dividerande var allt som behövdes innan den sjösattes den 17 januari. Första inlägget: och nu när jag läser det så konstaterar jag att jag höll mitt löfte om att bloggen skulle behandla allt. Allt. Så har det varit.

Jag lovade också hög frekvens. Det löftet höll jag också. Till en början. Totalt sett har det varit helt okej. 367 inlägg och om man räknar bort de åtta dagarna som återstår innan bloggen verkligen fyller ett år och de tre veckor som jag har varit ledig nu så har vi ett snitt på 1,09 inlägg per dag. Det får väl anses vara okej? Eller??

****

Bloggen har sedan det där första inlägget ändrat en del i form och ton. Det har blivit lite tydligare och bättre hoppas jag och framförallt har Fredagsbloggen fötts. Det har inte alltid varit helt lätt att hålla liv i denna veckoavslutare, men med varierande kvalitet så har jag lyckats. Fram till förra fredagen. Semestern var riktig semester och precis som senaste fredagen har jag således låtit fingrarna vila. En och annan Twitter har jag tillåtit mig själv och på denna mikroblogg har jag sett kollega efter kollega göra reklam för årssammanfattningar.

Jag har läst dessa med kliande fingrar och en viss avundsjuka. Jag hade också velat sätta ihop en lista, men åtaganden till familj och mig själv har omöjliggjort detta. Jag har också läst dessa listor med varierande behållning. Det man framförallt kan konstatera är att de påminner om varandra. De flesta minns ungefär samma saker och har ungefär samma perspektiv.

Jag tänkte först att det var för sent, men sedan att det kanske ändå skulle gå att göra något och eftersom vi nu pratar om att den här bloggen går mot sin död så kan vi väl göra sammanfattningen i bloggform och strunta i allt det där med Årets.... och så vidare, eller vad säger ni? Jag har ju dessutom redan gjort en A till Ö vad gäller det allsvenska året.

****

Så fotbollsåret sett genom bloggens ögon alltså. Nej, det där stämmer inte. Bloggåret sett genom bloggens ögon ska det vara.

****

Det handlade mycket till en början om vikt. Det var ett tungt ämne att ta sig an. Särskilt nu när jag konstaterar att jag gått upp fyra kilo under ledigheten. För ett år sedan var jag ändå på riktigt god väg och det fortsatte bra länge, men de senaste månaderna har det varit dålig träning och sisådär matmässigt. För mycket godis. Jag börjar således om. Årets tredje träningspass ikväll efter jobbet och jag är tillbaka där jag började. Har alltså inte tagit ett enda kliv.

****

Man vill ju gärna framstå som kunnig, men man kan konstatera att jag i mitt första tidiga antagande om framtiden för en fotbollsklubb var helt åt helvete. Det var inte mycket som Roger Franzén lyckades med inte. Å andra sidan så lämnade jag ju en brasklapp och det var ju klokt. Eller fegt. Rätt var det hur som helst.

****

Det har varit mycket Foppa den senaste tiden. För ett knappt år sedan var han aktuell i bloggen också. Jag var väl sur på någon spelare som inte ville svara på frågor förstås.

****

Den första riktiga analyseni bloggen handlade om David Elm. Värvningen av denne.  Den var inte lång och inte särskilt djupgående, men det är svårt att vara riktigt tung i tycket när man vet så lite som vi visste då. Nu visade det sig att det fanns fog för viss tvekan. För inte tusan glänste Elm. Men Lasse Nilsson kom och han glänste. Å ena sidan, å andra sidan.

****

Det här var mest kul...

****

John Guidetti tog tidigt plats i bloggen. Det blev aldrig Djurgården och det var nog bara bra. För John alltså. Djurgården hade behövt honom. Nu har han gjort succé i Holland istället.

 ****

Så drog bloggen till Cypern där Erik Hamrén kunde ha vunnit sin första titel, men misslyckades. Vi förlåter honom för det om han ser till att ta tre poäng mot Ukraina i sommar istället.

 ****

Så fyllde jag år och firade det med att sätta en bloggrubrik som fick AIK:s målvaktstränare Lee Baxter att ställa frågan: Stämmer det att Alex Miller har skrivit en kärleksroman?

****

Avslöjar-febern som rusar genom Mediesverige har jag varit i strid med hela säsongen. Det började här kan man väl säga och sedan har det bara blivit värre.

****

Det är så vackert så att det gör ont: "Han hade trätt åt sidan för alltid; han levde i en atmosfär av ljus och lugn, på en underbar ö full av glädje och ro. Honom ensam utkorade åt sig Euthanasia, den milda dödens gudinna. Detta egenartade geni, denne lycklige eremit nådde fram till sitt jordelivs afton efter att ha fullbordat en stor världshistorisk uppgift, och under det att den nya, av honom skapade imperialismens tragiska katastrof långsamt nalkades, skulle det förunnas honom allena bland alla tidens stora män att i frid få insomna i den tysta gudinnans armar."

****

Vi var många som var överens om att det här var Magnus Haglunds sista chans. Vi var många som fick rätt.

****

Anton Hysén kom ut.

****

Tycker fortfarande att det här är vansinnigt kul. Ja, videon på Hamrén alltså. 

****

Jordbävningen i Japan känns så långt borta nu. Det känns som om det var flera år sedan.

****

Historien återupprepar sig själv på sätt och vis. Just när jag sitter och skriver detta så kommer nyheten att Roland Nilsson har fått sparken från FC Köpenhamn. Tänk hur hårt klubben jagade honom och nu får han inte vara kvar längre. Och tänk att jag inte hade med Rikard Norling bland kandidaterna.

****

Det allsvenska tipset börjar och det började rätt bra...

****

En fullständigt galen helg...

****

EM-kvalet fortsatte med väntad seger..

****

Det allsvenska tipset färdigställdes.

****

Och allsvenskan började...

****

Galenskapen från polisen hade bara börjat.

****

Och så skulle Superettan tippas. Rätt uselt skulle det visa sig.

****

Jag har aldrig varit med om en karriärmarsch som den Teteh Bangura gjorde och jag var där när det smällde de två första gångerna mot Mjällby.

****

Jag trivs väldigt bra här på Eurosport och har gjort det sedan dag ett egentligen. En anledning är diskussionerna som vi har på redaktionen. Som kan ta precis vilka vägar som helst och ge inspiration till galna blogginlägg...

****

Apropå galna blogginlägg. Det här var i alla fall det roligaste, tycker jag själv och jag anser också att det borde ha fått betydligt större uppmärksamhet.

****

Raset hade bara börjat.

****

Citatet som kom med i AIK:s matchprogram... Ja, det om Daniel Tjernström alltså. Ibland måste man vara nöjd med en formulering.

****

Att Magnus Pehrsson skulle kliva in i förtid blev ganska tydligt rätt snart.

****

Jonas Olsson stack ut hakan inför säsongen och talade modigt om SM-guld. Han var som bekant aldrig nära att lyckas och jag trodde verkligen att han skulle avgå ett tag där.

****

Några få fick ta fotbollen som gisslan så började en debatt som aldrig tycks ta slut. Om hur farligt det är att gå på fotboll.

****

Usama Bin Ladin sköts ihjäl. Den här bloggen handlar verkligen om allt.

****

Vi var rätt övertygade om att det skulle bli Stuart. Några passade även på att avslöja det såklart.

****

Magnus Pehrsson klarade uppdraget även om jag hävdar att han hade en hel del tur som tvingades kasta in Kennedy Igboananike mot sin vilja och fick mål och poäng på köpet.

****

Ibland tycker jag själv att jag är jävligt rolig. Roligare än klubbledningen i Brage i alla fall. Och då är den ändå ganska så rolig.

****

Var skulle ni helst vilja bo?

****

Domen mot AIK var bara en fortsättning på galenskaparna...

****

En av de stora la skorna på hyllan.

****

Som sagt, ibland tycker jag själv att jag är för jäkla rolig.

****

De var många, hjältarna i laget som vann allt, men min favorit i HIF var från allra första början en kille med greppet direkt..

****

Den här gången var jag i alla fall inte för tidigt ute och Rikard blev verkligen tränare i MFF...

****

Och Dulee Johnson hittade en ny klubb. Otroligt nog. Tänk att någon föll för den lätta igen.

****

Och så visade sig Barcelona vara sådär tråkigt överlägsna igen och jag rasade ur mig ett snabbt nattinlägg.

****

Och galenskaperna bara fortsatte.

****

Jag sa till supportrarna att hålla käften. Jag vet inte det var mig de lyssnade på, men de höll käften.

****

Och så blev Anders Svensson störst...

****

Så pep Pep all världens väg.

****

Mitt mest uppmärksammade och till synes mest uppskattade inlägg handlade om en berömd programledare och dennes patetiska försök att smutskasta alla fotbollssupportrar.

****

Norge...

****

Jag satte det tipset i alla fall och Malmö FF tog oss till Europa...

****

Hammarbys fans var helt otroliga under säsongen, men ett tag undrade jag om de verkligen skulle orka hela vägen in i mål. Åtminstone Alexander Skarsgård tycktes ha gett upp.

****

... och tänk så nära det var att vi nått hela vägen till Champions League.

****

Jag reste till Budapest och Mikael Stahre(!) blev klar som tränare för IFK Göteborg.

****

Som sagt. Wendta bara.

****

Ödet. Eller?.

****

Den 25 september var Helsingborgs IF klara mästare.

****

Undrar ni varZlatan har hållit hus under säsongen? Jodå, han har varit högst påtaglig i bloggen. Mycket har handlat om hur han bäst ska fungera i landslaget.

****

Ja, till och med när Zlatan inte var med så handlade det om Zlatan. Till och med efter hjälteinsatsen på Råsunda.

****

Och helt plötsligt blev det fullständigt galna verklighet.

****

Landslagsåret slutade också och det tog slut på allvar i London.  Jag fick gå på Wembley och se en mäktig svit spricka. Det ena var kul, det andra inte så kul. Men jag kan konstatera att jag på plats nu sett två av Sveriges tre kommande EM-slutspelsmotståndare. Vad tusan nu det betyder?

****

Och väl där så vet vi ju vad som väntar.

****

Jaha, där har ni bloggåret i en (faktiskt) kort sammanfattning. Jag hade kunnat plocka ut så mycket mer. Det händer saker under ett år man minns och saker man glömmer så fort det är över. Snart är den här bloggen över. Vi får se om den tar sig förbi ett år. Man vet aldrig. Ibland kan det ta längre tid än man tänkt sig. Men bloggen byter bara lite form. Den byter plats, men den dör inte. Den lever vidare efter en viss ansiktslyftning.

Men fram till dess hittar ni det ni vill ha här. Precis som vanligt. För nu börjar ett nytt år och det finns förutsättningar för att det kan bli helt fantastiskt.

Bästa svängen, Hökarängen

Bloggen tar semester. Igen. Och den här gången kommer den inte tillbaka nästa på fredag. Till och med Fredagsbloggen tar semester. . Jag hade visserligen någon tanke på att jag skulleavsluta med en text om ordets makt med tanke på det som utspelat sig i den engelska fotbollen den senaste tiden, men jag lämnar det okommenterat tills vidare. Det är bäst så. Min skalle är redan på plats i Vemdalen. För mitt inre ser jag mig själv susa ner för backen. Jag ser mig i bastun med en ö.. läsk i handen. Jag ser mig utsträckt i soffan framför tv:n. Jag ser sovmorgnar. Jag ser julmat, julklappar och tusentals stjärnor på en svart himmel.

Jag önskar eder alla en fröjdefull jul och om ni ändå känner att ni nu absolut inte kan vara utan den Sjöbergska "humorn", hans korkade åsikter och fullständigt galna vetande om det ena och det andra så tar ni rygg på Twitter.

Annars kanske vi ses i backen. I sådana fall. Ur spåååår för fan.

God Jul och Gott Nytt År

/Vi hörs